ända (język szwedzki)

wymowa:

​

znaczenia:

rzeczownik, rodzaj wspólny

(1.1) koniec, zakończenie^[1]

(1.2) pot. tyłek^[1]

czasownik przechodni

(2.1) kończyć, zakończyć^[1]

czasownik nieprzechodni

(3.1) kończyć się, dobiegać końca^[1]

partykuła

(4.1) aż^[1]

odmiana:

(1.1) lp en ända, ändan; lm ändar, ändarna

(1.2) lp en ända, ändan; lm ändor, ändorna

(2-3) att ända, ändar, ändade, ändat, ända!, pres. part. ändande, perf. part. ändad

przykłady:

składnia:

kolokacje:

synonimy:

(1.1) slut, slutpunkt, ändpunkt, avslutning

(1.2) bakdel, stuss, stjärt, säte, rumpa, häck

(2.1) avsluta

(3.1) ta slut

antonimy:

hiperonimy:

hiponimy:

holonimy:

meronimy:

wyrazy pokrewne:

(2.1) rzecz. ändelse, ändande

związki frazeologiczne:

złożenie rzeczownikowe ändalykt, ändamål • slutända

fraza czasownikowa bränna ljuset i båda ändar • falla över ända • gå till ända • kasta över ända • stå på ända • ställa på ända • sätta på ända • ta en ända med förskräckelse • vara till ända • välta över ända

fraza przysłówkowa dagarna i ända • dagen i ända

etymologia:

uwagi:

(1.1) zobacz warianty: ände

nie mylić z: enda → jedyny

źródła: