återställa

Swedish

Etymology

åter +‎ ställa

Verb

återställa (present återställer, preterite återställde, supine återställt, imperative återställ)

  1. to restore
    Hon är helt återställd efter olyckan
    She has fully recovered from the accident
  2. to reset (settings or the like)
  3. (formal) to return (something)

Conjugation
Conjugation of återställa (weak)
Active Passive
Infinitive återställa återställas
Supine återställt återställts
Imperative återställ —
Imper. plural1 återställen —
Present Past Present Past
Indicative återställer återställde återställs, återställes återställdes
Ind. plural1 återställa återställde återställas återställdes
Subjunctive2 återställe återställde återställes återställdes
Participles
Present participle återställande
Past participle återställd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.