vanställa
Swedish
Verb
vanställa (present vanställer, preterite vanställde, supine vanställt, imperative vanställ)
Conjugation
Conjugation of vanställa (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | vanställa | vanställas | ||
| Supine | vanställt | vanställts | ||
| Imperative | vanställ | — | ||
| Imper. plural1 | vanställen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | vanställer | vanställde | vanställs, vanställes | vanställdes |
| Ind. plural1 | vanställa | vanställde | vanställas | vanställdes |
| Subjunctive2 | vanställe | vanställde | vanställes | vanställdes |
| Participles | ||||
| Present participle | vanställande | |||
| Past participle | vanställd | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.