självbelåten

Swedish

Etymology

själv (“self”) +‎ belåten (“satisfied”)

Adjective

självbelåten (comparative mer självbelåten, superlative mest självbelåten)

  1. self-satisfied, smug, complacent

Declension
Inflection of självbelåten
Indefinite Positive Comparative Superlative2
Common singular självbelåten mer självbelåten mest självbelåten
Neuter singular självbelåtet mer självbelåtet mest självbelåtet
Plural självbelåtna mer självbelåtna mest självbelåtna
Masculine plural3 självbelåtne mer självbelåtna mest självbelåtna
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 självbelåtne mer självbelåtne mest självbelåtne
All självbelåtna mer självbelåtna mest självbelåtna
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
3) Dated or archaic

Synonyms

Derived terms

References

Anagrams
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.