räkna

Inherited from Old Swedish rækna, from Late Old Norse reikna, which is borrowed from Middle Low German rekenen. Cognate with Icelandic reikna, English reckon.

• Audio

  (file)

räkna (present räknar, preterite räknade, supine räknat, imperative räkna)

1. to count; to enumerate the digits of one's numeral system.

   Kan du räkna till hundra?

   Can you count to a hundred?

2. to count; to determine a number

   Han räknade apelsinerna

   He counted the oranges

3. to count (as); to consider something an example of something.

   Jag räknar äpplen som en sorts frukt

   I count apples as a type of fruit

4. to calculate; to perform a calculation

   Han räknade på uppgift 4

   He was working on (doing calculations related to) assignment 4

5. to count on something or someone, to rely on something or someone, to expect something

   Jag räknar med att du är där och sköter dig

   I'm counting on you being there and behaving

   Jag räknar med dig

   I'm counting on you

   Jag räknar med regn

   I'm expecting it'll rain

• beräkna (“calculate”)
• räkna av
• räkna fram (“calculate”)
• räkna ihop (“add up”)
• räkna in
• räkna med (“include, take into consideration (in a calculation)”)
• räkna ned (“count down”) / räkna ner
• räkna upp (“enumerate”)
• räkna ut (“calculate”)
• räknare (“counter, calculator”)
• räknas (“be counted (as)”)
• räkneord (“numerals”)

• → Finnish: reknata
  • → Ingrian: reknata

• räkna in Svensk ordbok.

• knäar, kärna, räkan