läcka

See also: lacka

Swedish

Etymology

From Old Swedish læka, from Old Norse leka, from Proto-Germanic *lekaną.

Pronunciation
  • IPA(key): /ˈlɛˌka/
  • Rhymes: -²ɛka

Noun

läcka c

  1. a leak; a crack, crevice, fissure, or hole which admits water or other fluid, or lets it escape.
  2. a leak; the entrance or escape of a fluid through a crack, fissure, or other aperture.
  3. a leak; the person through whom information, especially secret information, escapes.

Declension
Declension of läcka 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative läcka läckan läckor läckorna
Genitive läckas läckans läckors läckornas

Verb

läcka (present läcker, preterite läckte, supine läckt, imperative läck)

  1. to leak; to allow fluid to escape or enter something that should be sealed.
  2. to leak; to reveal secret information.

Conjugation
Conjugation of läcka (weak)
Active Passive
Infinitive läcka läckas
Supine läckt läckts
Imperative läck —
Imper. plural1 läcken —
Present Past Present Past
Indicative läcker läckte läcks, läckes läcktes
Ind. plural1 läcka läckte läckas läcktes
Subjunctive2 läcke läckte läckes läcktes
Participles
Present participle läckande
Past participle läckt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.