hinna först

Swedish

Etymology

hinna + först

Verb

hinna först (present hinner först, preterite hann först, supine hunnit först, imperative hinn först)

  1. (intransitive) to make it first (to a location, etc.)
    Vi hann först till mormor
    We got to grandma's first

Conjugation

This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.