furufnatt

Compound of fura (“pine”) +‎ fnatt (“conniption”). First attested in 1917[1] according to SAOB, but earlier examples are available under quotations.

furufnatt c

1. (dialect) Synonym of ekorre (“squirrel”).
   • 1903, August Strindberg, “Gullhjälmarne i Ålleberg”, in Sagor, page 174:

     Då kom en furufnatt och satte svansen i vädret :
     — Låt bli mina nötter ! sa ’ ekorrn .

     Then came a scug and raised its tail:
     — Leave my nuts alone! said the squirrel.

   • 1970, anonymous author, “Ilmarinens mandomsrön”, in Björn Collinder, transl., Kalevala, page 143:

     […] skedens tänder knäppte kraftigt som en hackspett i en trädstam, bommen vände sig och vred sig som en furufnatt i skogen.

     […] the reed's teeth snapped strongly like a woodpecker in a tree trunk, the beater turned and twisted like a squirrel in the forest.

   • 1975, Margit Friberg, Skog har öron mark har ögon, page 9:

     En liten kvick furufnatt, som samlade och drog till huset, det liknade Mattis mest.

     A small, nimble squirrel, gathering and heading to the house, that resembled Mattis the most.

   • 2022 November 5, Mitt i Södermalm, via Svenska Dagstidningsarkivet, page 2:

     […] besök av ett litet furufnatt på sin balkong på sjätte våningen.

     […] visit from a small squirrel on their balcony on the sixth floor.

• (faux Norwegian) tallefjant (“squirrel”)