förfina

See also: forfina

Swedish

Etymology

From German verfeinern, verfeinen,[1] equivalent to för- +‎ fin +‎ -a. Cognate with Danish forfine, Norwegian forfine, Norwegian Nynorsk forfine, forfina and Dutch verfijnen.

Verb

förfina (present förfinar, preterite förfinade, supine förfinat, imperative förfina)

  1. to refine

Conjugation
Conjugation of förfina (weak)
Active Passive
Infinitive förfina förfinas
Supine förfinat förfinats
Imperative förfina —
Imper. plural1 förfinen —
Present Past Present Past
Indicative förfinar förfinade förfinas förfinades
Ind. plural1 förfina förfinade förfinas förfinades
Subjunctive2 förfine förfinade förfines förfinades
Participles
Present participle förfinande
Past participle förfinad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

References
  1. förfina in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.