stjälpa

Swedish

Etymology

From Old Swedish stiælpa, from Old Norse stelpa, from Proto-Germanic *stalpijaną, causative of *stelpaną.

Pronunciation
  • IPA(key): /ˈɧɛlˌpa/

Verb

stjälpa (present stjälper, preterite stjälpte, supine stjälpt, imperative stjälp)

  1. to tip over, to topple (usually a vessel containing a liquid)
  2. toss off; to drink up rapidly
  3. to hinder something; to cause something to fail; to ruin (plans)

Conjugation
Conjugation of stjälpa (weak)
Active Passive
Infinitive stjälpa stjälpas
Supine stjälpt stjälpts
Imperative stjälp —
Imper. plural1 stjälpen —
Present Past Present Past
Indicative stjälper stjälpte stjälps, stjälpes stjälptes
Ind. plural1 stjälpa stjälpte stjälpas stjälptes
Subjunctive2 stjälpe stjälpte stjälpes stjälptes
Participles
Present participle stjälpande
Past participle stjälpt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Antonyms
  • (antonym(s) of “hinder”): hjälpa

See also
tip over
  • stjälpa i sig
  • stjälpa ut
hinder
  • hjälpa eller stjälpa

Further reading
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.