stjäla
See also: stjala
Swedish
Etymology
From Old Swedish stiæla, from Old Norse stela, from Proto-Germanic *stelaną.
Pronunciation
- IPA(key): /ˈɧɛːˌla/
audio (file)
Verb
stjäla (present stjäl, preterite stal, supine stulit, imperative stjäl)
- to steal
- (informal, hyperbolic) to steal; to borrow
- 2023 November 8, Hamed Ubaidi-Karlsson, Sandra Carlsson, 0:00 from the start, in Barnläkare skrev låt om förlossning – söker videoklipp som han filmat på nyfödda bebisar på sociala medier, spoken by paediatrist Pelle Baeck, SVT Nyheter:
- När jag är på förlossningen och ser en bebis som inte behöver min hjälp brukar jag stjäla pappans mobil och filma de första minuterna.
- When I'm at a labor and see a baby that doesn't need my help, I usually steal the father's mobile phone and film the first few minutes.
Conjugation
Conjugation of stjäla (class 4 strong)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | stjäla | stjälas | ||
| Supine | stulit | stulits | ||
| Imperative | stjäl | — | ||
| Imper. plural1 | stjälen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | stjäl | stal | stjäls, stjäles | stals |
| Ind. plural1 | stjäla | stulo | stjälas | stulos |
| Subjunctive2 | stjäle | stule | stjäles | stules |
| Participles | ||||
| Present participle | stjälande | |||
| Past participle | stulen | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Related terms
Further reading
- stjäla in Svensk ordbok.
Anagrams
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.