snärja
Swedish
Etymology
From Old Swedish snæria, from Proto-Germanic *snarhǭ. See also snara, snår, snörpa.
Conjugation
Conjugation of snärja (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | snärja | snärjas | ||
| Supine | snärjt | snärjts | ||
| Imperative | snärj | — | ||
| Imper. plural1 | snärjen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | snärjer | snärjde | snärjs, snärjes | snärjdes |
| Ind. plural1 | snärja | snärjde | snärjas | snärjdes |
| Subjunctive2 | snärje | snärjde | snärjes | snärjdes |
| Participles | ||||
| Present participle | snärjande | |||
| Past participle | snärjd | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Derived terms
- insnärja
- snärjig
Declension
| Declension of snärja | ||||
|---|---|---|---|---|
| Singular | Plural | |||
| Indefinite | Definite | Indefinite | Definite | |
| Nominative | snärja | snärjan | snärjor | snärjorna |
| Genitive | snärjas | snärjans | snärjors | snärjornas |
References
- snärja in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- snärja in Svensk ordbok (SO)
- snärja in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- snärja in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
- snäria in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 2:1: M-T
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.