rustning

rustning c (singular definite rustningen, plural indefinite rustninger)

1. armor

• “rustning” in Den Danske Ordbog
• “rustning” in Ordbog over det danske Sprog

From ruste (“to arm, equip”) +‎ -ning.

rustning f or m (definite singular rustninga or rustningen, indefinite plural rustninger, definite plural rustningene)

1. (historical) armour
2. armament

• rusting (sense 2; Nynorsk also)

• “rustning” in The Bokmål Dictionary.
• “rustning” in Det Norske Akademis ordbok (NAOB).

From ruste (“to arm, equip”) +‎ -ning.

rustning f (definite singular rustninga, indefinite plural rustningar, definite plural rustningane)

1. (historical) armour

• “rustning” in The Nynorsk Dictionary.

From Old Swedish rostning, rusta +‎ -ning.

rustning c

1. armor (of a medieval knight)
2. armament

• kapprustning
• nedrustning
• riddarrustning
• rustningsbegränsning
• upprustning
• utrustning

• harnesk

• rustning in Svensk ordbok.
• rustning in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (14th ed., online)