mätta

See also: matta, Matta, mátta, måtta, and måttå

Swedish

Etymology

mätt +‎ -a

Pronunciation
  • Audio(file)

Adjective

mätta

  1. inflection of mätt:
    1. definite singular
    2. plural

Verb

mätta (present mättar, preterite mättade, supine mättat, imperative mätta)

  1. to make full, to satiate, to saturate
    att mätta en här
    to feed (satiate) an army
    Lösningen är mättad med syre
    The solution is saturated with oxygen
    Våra ögon och sinnen mättades med begärlighet av denna åsyn
    Our eyes and senses were saturated with avidity by this sight

Conjugation
Conjugation of mätta (weak)
Active Passive
Infinitive mätta mättas
Supine mättat mättats
Imperative mätta —
Imper. plural1 mätten —
Present Past Present Past
Indicative mättar mättade mättas mättades
Ind. plural1 mätta mättade mättas mättades
Subjunctive2 mätte mättade mättes mättades
Participles
Present participle mättande
Past participle mättad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.