läte

Estonian

Etymology

From Proto-Finnic *läktek.

Noun

läte (genitive lätte, partitive lätet)

  1. source (the point of natural discharge of groundwater at the surface or at the bottom of a body of water)
  2. origin (where something comes from, originates)

Declension

Declension of läte (ÕS type 6/mõte, length gradation)
singular plural
nominative läte lätted
accusative nom.
gen. lätte
genitive lätete
partitive lätet lätteid
illative lättesse lätetesse
lätteisse
inessive lättes lätetes
lätteis
elative lättest lätetest
lätteist
allative lättele lätetele
lätteile
adessive lättel lätetel
lätteil
ablative lättelt lätetelt
lätteilt
translative lätteks läteteks
lätteiks
terminative lätteni läteteni
essive lättena lätetena
abessive lätteta läteteta
comitative lättega lätetega

Further reading

  • läte”, in [EKSS] Eesti keele seletav sõnaraamat [Descriptive Dictionary of the Estonian Language] (in Estonian) (online version), Tallinn: Eesti Keele Sihtasutus (Estonian Language Foundation), 2009

Swedish

Noun

läte n

  1. call, cry, song, vocalization, ring
    "Mu", "bä", "mjau" och "kvack" är exempel på djurläten
    "Moo", "baa", "meow", and "quack" are examples of animal sounds
  2. sound
    Diskmaskinen ger ifrån sig ett underligt läte
    The washing machine is making a strange noise

Usage notes

About a sound (habitually) made by something (especially an animal), whereas ljud refers to a sound more generally. Some overlap occurs in usage.

Declension

Declension of läte 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative läte lätet läten lätena
Genitive lätes lätets lätens lätenas

References

This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.