fläka

See also: flaka

Swedish

Verb

fläka (present fläker, preterite fläkte, supine fläkt, imperative fläk)

  1. (sometimes followed by upp) to split or tear open along the center line (and fold out the parts)

Conjugation
Conjugation of fläka (weak)
Active Passive
Infinitive fläka fläkas
Supine fläkt fläkts
Imperative fläk —
Imper. plural1 fläken —
Present Past Present Past
Indicative fläker fläkte fläks, fläkes fläktes
Ind. plural1 fläka fläkte fläkas fläktes
Subjunctive2 fläke fläkte fläkes fläktes
Participles
Present participle fläkande
Past participle fläkt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.