försmå
Swedish
Etymology
From Old Swedish forsmā (“belittle”), from Middle Low German vorsman. Compare German verschmähen.
Verb
försmå (present försmår, preterite försmådde, supine försmått, imperative försmå)
- spurn (reject disdainfully)
Conjugation
Conjugation of försmå (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | försmå | försmås | ||
| Supine | försmått | försmåtts | ||
| Imperative | försmå | — | ||
| Imper. plural1 | försmån | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | försmår | försmådde | försmås | försmåddes |
| Ind. plural1 | försmå | försmådde | försmås | försmåddes |
| Subjunctive2 | försmå | försmådde | försmås | försmåddes |
| Participles | ||||
| Present participle | försmående | |||
| Past participle | försmådd | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
References
- försmå in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- försmå in Svensk ordbok (SO)
- försmå in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- försmå in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
Anagrams
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.