förföra

See also: forfora

Swedish

Etymology

From Middle Low German vorvoren or German verführen. Equivalent to för- +‎ föra.

Verb

förföra (present förför, preterite förförde, supine förfört, imperative förför)

  1. to seduce, to attract; to induce someone into a sexual relationship.

Usage notes
  • Usage has shifted over the 20th century, from a position where mainly a man could förföra women (in particular virgins),[1] into a more symmetric usage concerning men and women.

Conjugation
Conjugation of förföra (weak)
Active Passive
Infinitive förföra förföras
Supine förfört förförts
Imperative förför —
Imper. plural1 förfören —
Present Past Present Past
Indicative förför förförde förförs, förföres förfördes
Ind. plural1 förföra förförde förföras förfördes
Subjunctive2 förföre förförde förföres förfördes
Participles
Present participle förförande
Past participle förförd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References
  1. SAOB, 1927

Further reading
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.